Vårdsituationer
Idag hade vi en lektion i att kommunicera med patienter i ett spelat patientfall, detta gjordes då genom att en grupp höll i fallet och en spelade patient,en anhörig och en från en annan grupp spelade Sjuksköterska.
Jag var ju väldigt nervös för detta och visste inte riktigt hur jag som "Sjuksköterska" skulle bemöta en "patient" då det inte var på riktigt och inte var på sjukhuset kändes det hela lite svårare på något sett.
Min grupps ena vårdsituation var såhär:
"Hemlös man i 30-årsåldern med missbruksproblematik samt schizofreni är inlagd för pneumoni. Patienten upplevs obekväm i situationen, humöret pendlar och han agerar stundtals aggressivt i kontakt med personalen. Han behandlas dagligen med antibiotika, intravenöst. Pga detta har hela tiden en sittande pvk, vilket han upplever som obehagligt och besvärande. Vid varje kontakt med vårdpersonal påtalar han detta, och han blir mer och mer upprörd över att behöva ha “nålen i armen”. Behandlingen med antibiotika beräknas pågå under en vecka, men mannens tålamod börjar tryta."
Så efter vi presenterat fallet spelade en av oss patienten och en medlem från en annan grupp spelade sjuksköterskan. Syftet med vårdsituationerna var att observerera och testa på att vara sjuksköterska.
Ja det var väldigt lärorik att vara med och prova på detta, det gav mycket nytta av att se hur andra tog sig an att vara sjuksköterska i en situation och sättet att samtala på. Alla använder ju sitt sätt att samtala på. Det var en situation jag tyckte var intressant och det var när en patient inte ville ta tabletterna och ville inte leva längre, så då spelade jag elev och min klasskompis spelade sjuksköterska. Hon ledde samtalet genom att ställa frågor om hans tidigare liv och livshistoria och då gick patienten från att inte vilja prata till att bli nyfiken och lös upp, lade samtidigt märke till att en elev var med i samtalet.
Långt inlägg, men ja det var roligt men samtidigt nervöst!
Tycker ni om när jag skriver långa inlägg?