Underkänd/ ångest

Hej allesammans! 
 
Ska jag vara ärlig så har jag nog inte mått så dåligt som jag gjort under 9 veckors praktik. 
 
Jag fick praktik på medicin avdelningen 61 i halmstad. Första 2 veckorna blir jag sjuk och missar den första viktiga delen av praktiken. Sen kommer jag tillbaka och jag trivs inte alls, min handledare låter mig inte få möjlighet till att lära mig, får inte prova på att lägga om Infarter som CVK, får inte möjlighet att lära mig tekniken hur man spolar en CVK. Varpå jag förklarar för handledaren att jag lär mig genom att göra saker praktiskt och inte så mycket genom att titta på. Hon säger att hon ska tänka på det. Händer inget. 
 
Sen förklarar jag för henne att jag behöver lite tid på mig att räkna ut ordinationer och beräkna hur mycket patienten ska ha av en tablett, jag får inte riktigt möjlighet till det då hon avbryter mig och säger svaret. 
 
Sen på mittbedömningen säger min handledare att hon tycker jag är alldeles för självständig och bara springer iväg. Ja katastrof! Så jag gjorde så hädanefter att jag satt och väntade på handledaren tills jag kunde säga ” Jag går på toa, kanske behöver bajsa så du vet” Haha jag sa så bokstavligen! 
 
Ja varje gång jag skulle göra något så jag till handledaren. 
 
Sen nu igår hade jag slutbedömning och då säger min huvudhandledare att jag inte förstår ordinationer och att jag missat en tablett vid iordningställande av tabletter. Samt att jag var för lite självständig. 
 
Handledaren sa att jag missat tablett 2 gånger på slutbedömningen och detta var innan mittbedömningen, då kunde hon nämnt det på mittbedömningen så jag fått en chans att arbeta på det. 
 
Ja sen när läraren ringer nästa dag för att han behövde prata med en kollega och se om jag skulle bli godkänd eller inte. Han säger då ja din huvudhandledare sa att det var 4 gånger. Men jag vet att det är 2 gånger och jag har ju inte delat ut tabletter utan att dubbelkolla med handledaren. 
Läraren går på och hackar på mig också att ja  du har ju bara haft 2-3  patienter som också är underkant, men det är ju för att jag har varit sjuk och då är 2-3 ändå lagom. 
 
Ja så jag blev underkänd! Utan att ha fått en chans till att förbättra det. Jag har ångest och mår skit just nu. Plus att jag har behövt jobba dubbelpass och 2 veckor i streck utan vila för att ta igen dessa timmar jag missat pga sjukdom. Allt det slitet för att sedan bli underkänd. 

Svårt att förklara...

Hej! 
 
För ett tag sedan skrev jag ett inlägg vid namn " 8 år med KLS" länkar inlägget nedan om ni inte läst det eller vill uppdatera er. 
 
http://emelysskstudent.blogg.se/2016/september/8-ar-sedan.html
 
Anledningen till att jag skriver detta inlägg är för att denna sjukdomen är en del av mitt liv och den har format mig som person. Sjukdomen har gjort mig starkare och mer motiverad till att följa min dröm om att stå där ute i vården som Barnmorska en dag. 
 
Den här sjukdomen har gett mig en hel del motvindar. När jag läste årskurs 7-9 och en del i gymnasiet, samt nu under åren till att bli sjuksköterska. 
 
Den här sjukdomen kan vara svår att förklara, men kanske ännu svårare att sätta sig in i då sjukdomen är väldigt ovanlig. Det är inte många i världen som har KLS. 
 
Perioderna visar sig på så sätt att energin försvinner helt från en, blir matt i kroppen och det är som att man fått ett virus. Får huvudvärk, energilös, orkar inte. Jag vill göra så mycket, kunna gå till skolan, kunna gå ut på en promenad eller kunna cykla en runda. Men jag kan inget annat än ligga i sängen. Nu är inte mina perioder lika tuffa som de var i början när jag först fick sjukdomen 2009, nu är jag vaken men kan inte göra något, kan inte koncentrera mig eller vara delaktig i ett samtal för att det är precis som att hjärnan är i viloläge. 
 
Jag är också ljud och ljuskänslig under en period. En period är något jag inte önskar ens min värsta fiende för det är fruktansvärt. Jag har ont i hela kroppen, nacken gör ont och svår huvudvärk. Ja det är hemskt. 
 
Jag ligger just nu i en period och det var två-tre år sedan jag hade en sömnperiod. Mina händer är kallsvettiga och mina ögonlock hänger, jag är blek och svag och kan inget annat än ligga i sängen och väntar på att det ska släppa. För det går inte att sova bort. Det finns inget som hjälper. 
 
Ett långt inlägg men jag vill dela mig av min verklighet. 
 
Här är en bild på mig och min hund 2010 eller 2011. Kommer inte ihåg när det var riktigt. 
 
Om ni vill att jag berättar mer om Kleine levin syndrom, så kommentera gärna! Kram! 
 
 

Termin 4, ofattbart!

Ja nu har början av 9 veckors praktik startat! Det är både med glädje, spänning och ångest som den här praktiken får mig att känna. 
 
Ska jag vara ärlig så är jag inte så jätte motiverad till att ha praktik nu i 9 veckor och det är till stor del på grund av att jag har mycket kvällar och morgonpass som ligger direkt efter varandra. Det innebär att jag kommer hem 23:00 och ska sen upp 04:30, det kommer att slita på mig, det innebär också att dagarna för mig blir mycket längre och mindre sömn. 
 
Jag hörde med min handledare idag på introduktionsdagen om det fanns möjlighet till ett vilorum eller om sjukhuset hade någon lägenhet man kunde låna de passen med kväll och morgon efter varandra. Skulle prata med avdelningschefen, så ska göra det imorgon när jag har min första dag. 
 
Jag har hamnat på Avdelning 61 medicin och jag ska vara  mycket på endokrinologi och nefrologen, det känns som att denna avdelningen har mycket möjligheter till medicinsk tekniska moment och inlärning. Det är ett plus! 
 
Ja jag ser fram emot avdelningen och praktiken! Men ja lite ångest över pendlingen👎🏻
 
Sen tror jag att jag börjar bli sjuk också för jag har inte riktigt varit mig själv idag, inte mått alls bra och haft en klump i halsen och huvudvärk. Kan vara för att jag varit så  orolig över praktiken. 
 
Ja det ska nog ordna sig! Måste bara ta upp att jag går i Termin 4 nu! Helt ofattbart😄 
 
hur långt har ni kommit i utbildningen? Ni som pluggar! Berätta gärna. 
 
Kram på er!