Min största kärlek
Hej på er!
Hoppas det är bra med er :)
För min del är det inte så bra, för en vecka sedan fick min älskade vän somna in min katt Gizmo. Har haft honom sen jag var 6 år gammal, hittade honom ensam i skogen som kattunge och sedan dess har han varit med mig i livet. Han har varit den bästa katten man kan ha, han ville alltid att jag skulle lägga mig och mysa med honom och visade verkligen att han litade på mig och älskade mig. Vi sov ofta tillsammans, han sov ända uppe vid mitt huvud och skulle ha så att jag hade armen runt honom så han kunde trycka näsan mot och kramade om min arm.
Jag saknar honom något så otroligt!
Han blev 16 år gammal. Det började med att han fick artros i ryggen och sen fick han sköldkörtel problem och fick mediciner för det. Sen några månader tillbaka började vi märka att han hade svårt att spinna och började hosta när han spann, han skakade på huvudet och hade besvär med andningen.
En hjärtspecialist tittade på hans hjärta om det var de, men det var det inte. Så vi kom tillbaka senare för att de skulle göra en ct och biopsi i halsen. Under tiden vi väntade på provsvaren fick han kortison som skulle hjälpa mot hans besvär.
veterinären ringde 3-4 dagar senare och berättade att han hade svårbehandlad cancer i halsen och undrade om kortisonet hjälpt , men det hade det inte. veterinären sa också att Gizmo inte skulle bli bättre utan bara sämre.
Vi bestämde i familjen att han skulle få somna in för vi ville inte att han skulle bli sämre och få det värre, vi tyckte att han inte skulle behöva gå igenom lidande med tanke på vilket gott liv han haft som katt. Han har varit utekatt i 16 år och klarat sig galant, han var bortskämd och visade att han älskade genom att han följde med oss de fyra gånger vi flyttat i hans liv.
Jag kommer fortfarande ihåg den dagen jag hittade honom i en park, när jag såg en liten grå vit katt springa runt. När jag bar upp honom i min famn och tog hem honom till vårt liv.
Så förra veckan tog han sitt sista andetag och det var så fint avslut, det var en väldigt vacker vårdag, vi tog en sista promenad tillsammans vid den vackra bäcken som han älskade, han njöt i vår vädret. Sen bar jag in honom i buren och det som att han visste, han gjorde inget motstånd och sa knappt något i bilen som han annars gjort innan.
Vi fick komma in till ett fint avskedsrum och det kändes bra att vi fick ta vår tid att säga hejdå och krama om honom. Han fick med sig min filt som vi virade in honom i.
Jag är lättad över att han inte behöver lida mer men jag saknar honom, jag saknar mysa med honom, jag saknar sova med honom.
