emelysskstudent.blogg.se

 

Först och främst var min tanke med den här bloggen att skriva om min resa till drömmen om att bli Barnmorska. Det var min tanke och vägen dit har en hel del upp och nedgångar. 

 

Jag tänkte dela med mig av en händelse i mitt liv som gjorde att jag absolut inte trodde jag skulle kunna nå min dröm om att bli Barnmorska. Året var 2009 och det var September månad, jag gick i Grundskolan årskurs 7. 

En dag vaknade jag inte som mig själv, den morgonen jag skulle till skolan. Jag sov bort hela veckan och kände mig som att jag hade fått influensan. Det var trots allt den tiden på året. 

I mitt fall var det inte influensa, men den känslan upprepade sig med en veckas uppehåll och en vecka sjuk. Klasskamraterna började undra vad det var som hade hänt mig och jag kunde inte mer än att säga att jag inte visste.

 

Jag blev anklagad för att skolka, men det var inte sant för jag skulle aldrig skolka. Det var inte konstigt att de trodde så för jag missade hela årskurs 7. 

 

Min mamma tyckte inte att det här var likt mig och vi åkte då in till sjukhuset,men fick svaret att det var vanligt hos tonåringar att bete sig så och strunta i skolan. Jag skulle som sagt aldrig skolka, därför fortsatte mamma se till att reda ut vad som var fel. Vi gick till läkaren igen och den här gången var jag sjuk och var så sömnig och svag att jag fick sitta i en rullstol. Jag minns att min läkare sade " Här har vi en trött tjej" jag minns inte så mycket mer än att jag fick komma in på ett rum och göra lite tester. Jag var nog ingen rolig patient i och med att jag hade svårt att hålla mig vaken. Jag har dock dåligt minne från 2009- början av 2010 på grund av sjukdomen. 

 

Jag blev inlagd 3 dagar på sjukhuset för att ta reda på vad som hänt mig. Dessa tre dagar var jag som vanligt och mådde bra, alla läkare sade att det bara var depression. En ond cirkel, men jag försökte få de att förstå att det inte var så. Fick göra en hel del undersökningar och prover, ryggmärgsprovet var det som var värst. Fick ligga ihopkrupen som en boll och doktorn skulle sticka mig med en lång nål i ländryggen. De stack fel 3-4 gånger och den smärtan var fruktansvärd. Jag minns här att en sjuksköterska tittade på mig med sorgsna ögon och efteråt tröstade hon mig och tyckte jag var duktig. 

 

Alla proverna var normala, men mina symtom visade att jag hade en sömnsjukdom. Den kommer jag berätta mer om i nästa inlägg. 

 

Jag ville skriva detta inlägget för att visa att man kan göra det man vill om man bara har viljan till det, jag har kommit så här långt efter 8 år med min sjukdom och här sitter jag idag i mitt studenthem.